Palestinaresan

Psykiatrisk vård etablerar sig i Gaza

I Gaza bor det 1,5 miljoner människor. För fyra år sedan var siffran 1,2 miljoner människor. Och 50 procent av invånarna är under 16 år, berättar Dr Ahmed Abu-Jawahina, klinikchef för Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP).
92 procent av alla barn i Gaza har upplevt någonting traumatiskt, som att deras armar blivit brutna av israeliska soldater eller att deras föräldrar misshandlats framför dem. Och det är många barn som har fått sina armar brutna av soldater. De gick in i skolor och bröt armarna på dem "för att de inte skulle kunna kasta sten på soldaterna".

GCMHP behandlar framför allt ex-fångar, kvinnor och barn.
– I början när vi startade för 16 år sedan kom ingen hit. På två månader kom en enda person till oss. Det ligger inte i kulturen att visa upp mental ohälsa, säger Ahmed Abu-Jawahina.
Efter att de hade gått ut med massiva informationskampanjer; besökt alla hem i "hot areas", områden nära bosättningar eller israeliska gränsen, gått ut i skolor, organisationerm sportklubbar mm fick de fler patienter.
Nu har de hunnit behandla 17 000 människor. Inte illa i ett samhälle där mental ohälsa gör att du blir utfrusen eller kan få din man att skilja dig från dig.

Ahmed Abu-Jawahina berättar om en kvinna som han behandlat. Soldater tog sig in i hennes hus och fotograferade henne i situationer av sexuellt tvång. Med fotona som hjälp tvingade de henne att bli kollaboratör.
Här utbryter en diskussion om hur vanligt det är att israeliska soldater begår våldtäkterer mot palestinska kvinnor. Informationschefen Husam El-Nounou hävdar att det bara förekommit en enda gång under alla dessa år. Men det finns flera vittnesmål om att det förekommit i till exempel fängelser. Problemet är bara att det är så tabu och de sociala konsekvenserna är så stora att inte många klarar tala om vad man varit utsatt för.

Sedan de 9 000 bosättarna som fanns i Gaza körts bort av israeliska staten började israelerna med "sonic booms", plan som spränger ljudvallen över Gaza, Ljudet är så starkt att väggar spricker och fönster splittras. Ljudattackerna utförs slumpmässigt under kanske ett dygn då och då får förödande konsekvenser. Människor får flashbacks till tidigare bombningar. Barn blir extremt rädda.
– En pojke gick omkring med händerna för öronen hela tiden för att skydda sig, säger Husam El-Nounou och illustrerar sin berättelse.

En annan flicka i en skola sa, apropå att Ahmed Abu-Jawahina berättade att barnen ska tänka på att deras föräldrar finns där när det är läskigt:
– Men det fungerar inte, det du säger.
Sedan refererade hon till en liten pojke och hans pappa som blivit ihjälskjutna när pappan försökte skydda honom.

De använder olika terapimetoder i centret. Ahmed Abu-Jawahina säger att de försökte med rapid eye movement therapy, som brukar användas vi posttraumatiskt stressyndrom. Men den metoden fungerade inte.
– I början av terapin ska man få patienterna att hitta en plats i sig där de känner sig säkra. Det visade sig att det inte gick för Gazaborna. De känner sig inte säkra någonstans: i hemmet, på jobbet, på gatan. Var som helst, när som helst kan israelerna gå in eller beskjuta dem.

Kanske blir det bättre nu när israelerna inte fysiskt är närvarande inne i Gaza. Men de är ändå närvarande, genom ljudboomarna som kan komma när som helst, bomberna, gränserna, hotet om beskjutning utifrån.

Och Ahmed Abu-Jawahina tror att det är svårt att få folket att leva vidare i fred efter allt våld de upplevt.
– Alla palestinier skulle egentligen behöva terapi.

posted by Ulrika @ 22:09