tisdag, januari 24, 2006

Arbetaruppror och väntan i Erez

På vägen ut från Gaza är först gränsen stängd på Palestinasidan. De får inte släppa ut oss, och någon mumlar om att det beror på israelerna: de håller på att privatisera sin del av checkpointen.

Efter en stund får vi gå, men vi fastnar vid grinden in till Israelsidan. Vi hör vrål och en kompakt ljudmassa av högljudda röster, men det går bara att svagt urskilja en massa människor på andra sidan israeliska säkerhetskontrollerna. Vi väntar och väntar. Sedan ser vi en massa soldater med dragna vapen. Ljuden lägger sig. Snart kommer det förbi en massa uppspelta och uppretade arbetare på väg in i Gaza. En argentinsk katolsk präst som bor i Betlehem tolkar åt oss.
Flera av arbetarna har väntat på att få komma in i Gaza sedan 03:00. Nu är klockan sex på kvällen. Till slut tröt väl deras tålamod.
Sist kommer tre män som får stödjas av andra.
– Är de misshandlade.
– No, it's the pressure.

Den argentiska prästen nickar mot anläggningen.
– The israelians... They learnt something from the germans, säger han..

Efter det följer en lång väntan... Tills det äntligen är vår tur att ta av oss jackor och metallföremål och lägga dem på det rullande bandet för röntgning. Sedan går vi in, en och en, i den bisarra "saftblandaren" – en kroppscanner i en glasbur. Hägtalarröster talar skrällande om för alla i checkpointen vad vi ska göra och inte göra. På det här stället talar de till och med engelska, vilket är skönt. Glasörrarna stängs bakom mig. Stå brett i sär, upp med händerna över huvudet. Saftblandaren scannar kroppen, två fotoblixtar bränner till mot ansiktet. Klart.

Jag kan ta mina saker från det löpande bandet och gå vidare till den bisarra passkontrollen i ett kontor bredvid. En del blir utfrågade, andra inte. Det tar ett tag, vi får en massa stämplar och små lappar i oilka färger. Tre meter bort måste vi visa upp passet igen innan vi går ut ur bygganden, och kontrollanten ta en av lapparna. Ute vid vägspärren visar vi upp passet igen, och en annan av de små lapparna försvinner...

Catrin som är med oss blir tillbakavisad. Hon måste gå in på kontoret igen, hennes lapp hade fel färg.
– Så gör de bara för att hon frågade om hon kan komma in i Gaza igen, säger Anna.
När vi kommer ut till Taha, som kört oss, kramar han lättat om oss - trots att han fått vänta nästan fyra timmar på oss.

posted by Ulrika @ 05:00